Debatt: Ta fram en vision för Ukrainas långsiktiga säkerhet

Under de senaste veckorna har ett flertal ledare i västvärlden föreslagit att man bör överväga förhandlingar för att få stopp på Rysslands krig i Ukraina. Volodomyr Zelenskyy har klargjort under vilka villkor han skulle kunna överväga att sätta sig vid förhandlingsbordet. Dessa inkluderar bland annat att alla ryska styrkor lämnar Ukraina, att alla krigsfångar och civila som hålls i eller deporterats till Ryssland ska släppas, samt att en speciell internationell jurisdiktion upprättas för att göra det möjligt att åtala det ryska ledarskapet för dess aggression. I dagsläget är dessa villkor långt ifrån uppfyllda, men i takt med att Ukraina fortsätter med sin motoffensiv och återtar viktigt territorium, såsom Cherson – den enda regionhuvudstaden som Ryssland intog under den inledande offensiven – kan Ukraina och ledningen i Kiev ha en starkare position för att inleda förhandlingar.

Garantera landets säkerhet

Men det är osannolikt att en sådan position blir verklighet endast tack vare Ukrainas framgångar på slagfältet. En viktig faktor för att övertyga Ukraina att sätta sig vid förhandlingsbordet, när tiden är mogen, kommer vara att landets samarbetspartner i omvärlden garanterar landets säkerhet. För Ukraina skulle detta innebära att de kan inleda förhandlingar med Ryssland med en visshet att deras villkor inte bara är realistiska, utan även erkända av det internationella samfundet. Detta skulle ge diplomaterna, och Ukrainas folk i allmänhet, en viss garanti om att en eventuell överenskommelse inte omedelbart skulle spricka och uppmuntra Ryssland att göra nya anfall i framtiden. Det är också viktigt att man får investerare att tro på landets framtid och att man banar väg för återuppbyggandet av landet och återvändande flyktingar.

Men sådana garantier medför vissa faror. Om ett löfte till exempel är för bindande, så kan externa aktörer – i det här fallet Ukrainas partner i västvärlden – bli indragna i en konflikt som orsakats av hur landet de gav sina garantier till beter sig. Därför är det praxis att de som ger garantier har sista ordet angående vad som skulle behöva hända för att landet skulle ingripa, samt angående hur omfattande detta ingripande skulle vara. Om ett löfte inte anses vara uppriktigt, kan detta uppmuntra fientliga aktörer och i slutändan göra landet än mer utsatt än i dagsläget. Trovärdiga säkerhetsgarantier utgör därför en balansgång mellan den nivå av risk som garantigivarna är villiga att ta och de politiska intressen de försvarar genom att garantera ett annat lands säkerhet.

Ett flertal förslag

I dagsläget har ett flertal förslag lagts fram för att stödja Ukraina.

Efter att Ryssland olagligt annekterade fyra regioner i östra Ukraina i september 2022, så ansökte Ukraina officiellt om medlemskap i Nato. Den 29 november upprepade Natoländernas utrikesministrar att organisationen har öppna dörrar och att de stödjer Ukraina i kriget, men de övervägde inte Ukrainas ansökan vid det tillfället.

En rapport från chefen för det ukrainska presidentkansliet, Andriy Yermak, och före detta generalsekreterare för Nato, Anders Fogh Rasmussen, förespråkar en säkerhetsöverenskommelse med Kiev, som skulle inkludera en rad säkerhetsgarantier för att avskräcka från framtida anfall mot Ukraina och lägga grund för internationellt militärt bistånd vid nya angrepp. Säkerhetsöverenskommelsen med Kiev skulle vara ett gemensamt strategiskt dokument av en grupp garantigivande länder, som kan ge ytterligare bindande löften på bilateral basis, för att bistå Ukraina i återuppbyggnaden av landets väpnade styrkor och försvarsindustri, göra gemensamma utbildningar och övningar, samt förstärka säkerhetssamarbetet.

Europeiska utrikesrådet (ECFR) har lagt fram en ”plan för ett långvarigt krig” som förespråkar bredare stöd för Ukraina från västvärlden, inklusive ett formellt löfte om att hjälpa och bistå Ukraina för att säkerställa att landet försvaras vid eventuella framtida angrepp. Detta är inte bara avgörande för att hjälpa politikerna i Kiev gå in i förhandlingarna från starkast möjliga position, utan det exemplifierar också att Ukrainas sympatisörer står redo att kämpa för landets suveränitet och territoriella integritet. Detta bör kompletteras med starkare militärt och ekonomiskt bistånd samt med bestämmelser om införandet eller återinförandet av sanktioner. Omfattningen på biståndet bör förbli relativt vagt så att alla dörrar lämnas öppna för att avskräcka Kreml från att testa gränserna.

Då Ukraina närmar sig en anslutning till EU, är det logiskt att man börjar ge landet samma villkor för stöd som befintliga medlemsländer. Men att ha ett liknande löfte från andra länder i västvärlden, inklusive USA, skulle bevara den transatlantiska enhälligheten angående stödet för Ukraina. Ukraina bör å sin sida lova att man ska upprätthålla sin egen förmåga att försvara sitt territorium. För att undvika eventuella moraliska risker, utlöses inte säkerhetsgarantier automatiskt, utan en nödmekanism skulle upprättas mellan Ukraina och landets samarbetspartner för att uppskatta säkerhetsincidenternas natur och besluta om hur man bemöter dem lämpligt.

Tydliga signaler till Ryssland

Oavsett hur dessa säkerhetsgarantier ser ut rent konkret, är det helt avgörande att de ger Ukraina en känsla av framtida solidaritet och skickar tydliga signaler till Ryssland att eventuell framtida eskalering kommer mötas av ökat stöd från väst. Båda dessa mål går endast att uppnå genom trovärdiga löften från Ukrainas samarbetspartner. Denna trovärdighet grundar sig i det faktiska bistånd som länderna ger i nuläget, samt att ländernas bredare politiska och säkerhetsrelaterade intressen är konsekventa.

Ukrainas säkerhet måste vara central i debatten om en framtida överenskommelse. Genom att förse Zelenskyj med långvariga löften, kan Ukrainas samarbetspartner i omvärlden hjälpa honom gå in i fredsförhandlingarna med en starkare visshet om Ukrainas framtida säkerhet. För tillfället är det avgörande att Ukrainas samarbetspartner fortsätter att ge militärt bistånd och låter Ukraina besluta själv vilka villkor som måste uppfyllas innan de är villiga att inleda fredsförhandlingar. Men de bör även börja ta fram en omfattande vision för vilka garantier de kan ge Ukraina för att säkerställa landets långvariga säkerhet.

Marie Dumoulin
Chef för programmet ”Wider Europe” vid Europeiska utrikesrådet (ECFR).