Per Hidesten: EU-kommissionen negativ för konkurrenskraften

En något dyster berättelse om de europeiska företagen har etablerats de senaste åren. Om ett Europa som hamnat i efterkälke, långt efter USA och Kina och har svårt att konkurrera med dessa. Per Hidesten, VD för Industriarbetsgivarna, som företräder drygt 1 000 svenska medlemsföretag med runt 90 000 anställda, stämmer in i kritiken.

– Ja, det gör vi och det finns fakta som styrker det väldigt tydligt. För cirka fem år sedan kan man se att Kina passerar EU när det gäller den totala ekonomiska aktiviteten på marknaden. Och USA ligger långt före både Kina och EU, säger Per Hidesten på Brysselbesök för att påverka EU:s konkurrenskraftspolitik .

Hur märker ni och era medlemsföretag av det?

– De märker det på att de får svårare att sälja sina produkter – tjänster och varor. Det är amerikanska och kinesiska företag som klarar sig bättre.

 Det leder i sin tur till färre investeringar i Sverige och i EU och i förlängningen till att färre jobb skapas, menar Per Hidesten. Han vill se att EU prioriterar att öka konkurrenskraften – det vill säga de europeiska företagens förmåga att konkurrera med företag från exempelvis USA och Kina. Något han menar att den nuvarande kommissionen lyckats sämre med än tidigare.

– Den här kommissionen skulle jag vilja säga har varit negativ vad gäller konkurrenskraften genom att man har lagt en väldigt stor regelbörda på företagen. Dessutom har de haft en agenda där man lägger frågor som bäst lämpar sig för beslut på nationell nivå på Brysselnivå, bland annat vad gäller sociala frågor.

Med regelbörda syftar Per Hidesten på sådant som ett ökat tryck på att rapportera in uppgifter till myndigheter, såsom hur företagen hanterar olika miljöfrågor.

– Företagen måste lägga ner väldigt mycket tid på att rapportera om sådana här regler när de egentligen ska fokusera på att sälja. Det finns en stark kontrollmekanism i EU som har gått för långt.

Vill se en ledare för EU:s konkurrenskraft
I mars presenterade EU-kommissionen en strategi för att stärka konkurrenskraften på lång sikt. Bland de områden som kommissionen lyfte fram måste åtgärdas var just att minska regelbördan för företag. Men Per Hidesten tar inte för givet att saker kommer att förändras.

– Det är bara ett uttalande än så länge och nu gäller det att se till att det blir verklighet också.

 En förändring som Industriarbetsgivarna efterlyser för att åstadkomma detta är att EU inför en ny roll, möjligen en kommissionär, som har till ansvar att följa upp den konkurrenskraftsagenda som EU har sagt sig vilja se, det vill säga att mäta hur alla nya lagar påverkar konkurrensen.

Per Hidesten anser också att EU-kommissionens strategi för stärkt konkurrenskraft är för protektionistisk. En tendens som han tycker man ser i Europa i kölvattnet av USA:s satsning på Inflation Reduction Act, IRA, som av många EU-ledare anklagats för att prioritera inhemsk amerikansk produktion på bekostnad av resten av världen. Men Per Hidesten menar att medan USA satsat på incitament för att få företag att producera i landet väljer man inom EU istället att införa förbud och restriktioner.

– Då blir det protektionistiskt som jag ser det. Och Sverige är ett litet land som är exportberoende. Vi exporterar inom EU men också mycket utanför EU. Så vi vill ju ha så fri handel som möjligt. Då vill inte vi vara etablerade i ett område som bygger på protektionism – det gynnar inte oss,  utan det kan slå tillbaka med sämre möjligheter att göra affärer utanför EU.

Direktiv om sociala frågor – hinder för svenska modellen
När det gäller sociala frågor pekar Per Hidesten ut direktiven om minimilöner och lönetransparens, som antagits under den nuvarande kommissionen, som särskilt problematiska. De innebär regleringar av sådant som i Sverige har avgjorts genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter i enlighet med den ”svenska modellen”. Att sådana EU-direktiv kan gynna arbetstagare i länder som ligger efter vad gäller anställdas rättigheter ger han inte mycket för.

 – Man måste man tro på att länderna klarar av att hantera de här frågorna själva. Det måste vara utgångspunkten, utifrån att man har olika förutsättningar. Varje land måste ta sitt eget ansvar.