Debatt: Låt arbetsmarknadens parter lösa kompetensbristen i EU

Europadagen gör oss inte bara påminda om Europasamarbetets begynnelse. Den 9 maj är också startskottet för Europaåret för kompetens som syftar till främja kompetensutveckling och genom detta stärka konkurrenskraften och skapa goda jobb.

Frågan om vidareutbildning är, med rätta, identifierad som avgörande för att EU framgångsrikt ska lyckas med den gröna och digitala omställningen.

Andelen vuxna som regelbundet deltar i utbildning inom EU är, trots en stigande trend, fortfarande låg.

Samtidigt vittnar mer än tre fjärdedelar av företagen om att de har svårigheter att hitta rätt kompetens. Bristen på arbetskraft har dessutom ökat markant inom nyckelsektorer.

Aktörerna på arbetsmarknaden vet vad som krävs

EU och i synnerhet medlemsstaterna kan göra mycket för att bidra till att EU når sitt mål om att öka andelen i vuxenutbildning. Men när det kommer till handfasta lösningar är det aktörerna på arbetsmarknaden som bäst vet vad som krävs.

Därför är dialogen mellan arbetsmarknadens parter, mellan fack och arbetsgivare, ett viktigt och nödvändigt komplement till politiken.

Att arbetsmarknadens parter utgör en viktig del av lösningen på EU:s kompetensbrist betonas i beslutet om Europaåret för kompetens. Det är också den mycket viktiga slutsatsen i OECD:s rapport ”Negotiating our way up – Collective Bargaining in a Changing World of Work”. OECD slår fast att kollektiva förhandlingar kan hjälpa både företag och löntagare att framgångsrikt hantera omställning och säkra ett bra arbetsliv.

Lång tradition

I Sverige har arbetsmarknadens parter sedan länge gemensamt tagit ansvar. Arbetsmarknadens parter började redan på 1970-talet sluta kollektivavtal i Sverige för att underlätta för uppsagda tjänstemän att hitta nytt arbete. Genom omställningsavtalen skapades ett viktigt och proaktivt komplement till den offentliga arbetsförmedlingen.

Liksom i EU i stort har kompetensbehoven ökat i Sverige. Nära sex av tio tjänstemän i privat sektor anser sig behöva vidareutbildning för att fortsatt vara attraktiva på arbetsmarknaden.

Ett hårt arbete har därför bedrivits för att förbättra omställningsmöjligheterna, vilket resulterade i att parterna i fjol kunde nå en historisk överenskommelse, Trygghetsöverenskommelsen. Den innebär kraftigt förbättrade möjligheter för individen att, på eget initiativ, utveckla sin kompetens mitt i arbetslivet och därigenom stärka sin framtida ställning på arbetsmarknaden. Genom överenskommelsen fick parterna också staten att ta ett större ansvar för omställningen av alla löntagare.

Både stärkt konkurrenskraft och ökad trygghet

En viktig förklaring till att arbetsmarknadens parter har lyckats bidra till att möta förändrade kompetenskrav och därigenom stärka både företagens konkurrenskraft och individens trygghet står att finna i den svenska arbetsmarknadsmodellen som ger parterna ett stort utrymme att reglera arbetsmarknaden och att därvid också ersätta lag med kollektivavtal. Denna unika modell har skapat starka incitament för parterna att gemensamt identifiera anpassade och balanserade lösningar.

Den svenska modellen kan inte kopieras rakt av. Däremot finns det, vilket både OECD och EU-kommissionen uppmärksammat, mycket som talar för att involveringen av arbetsmarknadens parter är viktig för att rusta yrkesverksamma med kunskap på en föränderlig arbetsmarknad.

För att detta, den sociala dialogen, ska bli meningsfull krävs att parterna ges både politiskt stöd och ett rejält mandat att kunna avtala.

Låt Europadagen och startskottet för Europaåret för kompetens påminna oss om att en meningsfull social dialog behövs för företagens och löntagarnas möjligheter att framgångsrikt dra nytta av den gröna och digitala omställningen.

Martin Linder
Ordförande i Unionen