Frontex är EU:s gemensamma byrå för gränskontroll och påbörjade sin verksamhet i oktober 2005. Ansvaret för att kontrollera EU:s yttre gränser ligger på unionens medlemsländer. Frontex, vars namn kommer från franskans frontières extérieures (yttre gränser), ska bidra till att stärka gränskontrollen, genom att förbättra koordineringen mellan medlemsländerna.

Frontex ska verka för:

• En koordinering av medlemsländernas gränsbevakning.
• Att samordna utbildningssystemen och assistera vid utbildning av personal som ska arbeta med gränsövervakning.
• Genomföra riskanalyser.
• Uppföljning av forskning.
• Att bistå medlemsländer vid behov av en ökad övervakning av de yttre gränserna.
• Ge medlemsländerna assistans vid återsändanden av asylsökande.

Frontex snabba gränsinsatsenhet (RABIT), byråns egen insatsgrupp, kan sättas in för att patrullera gränser när ett medlemsland inte själv klar att bevaka den. Detta ska bara ske i yttersta nödfall och under en begränsad tid.

Frontex har nära samarbeten med andra institutioner som ansvarar för säkerheten vid unionens gränser, till exempel Europol (Europeiska polisbyrån) och Olaf (Europeiska byrån för bedrägeribekämpning). Irland har valt att inte delta i samarbetet i och med att byrån är en del av Schengensamarbetet. Däremot deltar Island, Norge och Schweiz i samarbetet. Byrån har sitt huvudkontor i den polska huvudstaden Warszawa.

Som en reaktion på flyktingströmmen 2015 fick Frontex 2016 utökade resurser av EU-länderna att bevaka EU:s yttre gräns. Bland annat ska en snabbinsatsstyrka på 1 500 gränsbevakare på en medlemsstats begäran kunna rycka ut inom tio dagar.

I slutet av 2019 trädde det nuvarande regelverket för Frontex i kraft.

Gränsbyrån har samarbetsavtal om med fem länder utanför unionen om att göra insatser vid större migrantströmmar: Albanien, Bosnien-Hercegovina, Montenegro, Nordmakedonien och Serbien.

Senast 2027 ska 10 000 gränsvakter vara på plats för att kunna bevaka medlemsländernas yttre gränser.